Skillnaden på en sax och Ctrl+X är skillnaden på fikssion och du. När andra sitter och antastar tangentbord med evigt editerbara åsikter sätter fikssion det på PAPPER, slänger fysiska dikter omkring sig i icke-konforma konfettiregn, frågar hur mycket PAPPER man kan svälja innan man spyr och vilken trycksvärta som är godast att slicka från fingrarna. Du kan inte söka. Du kan inte markera. Du är läsaren, och du ska läsa, vi ska ordna och trycka. Du kan fortfarande spara dina favoritbitar, fikssion har alltid varit en lysande källa för smarta citat att häfta på anslagstavlor, som eviga påminnelser om vad vi har sagt att ni behöver påminnas om.

Det är av omtanke vi ger er PAPPERsnumret. Med stadig hand leder vi den som tidigare förirrat sig på fikssion. Inga fler konstruerade labyrinter i gränssnittet. PAPPER är en ny, lugn oas av igenkänning. Vem vill inte kunna breda ut sin dagsfärska fikssion intill pelargonerna vid frukostbordet, se ut över sin gräsmatta och säga för sig själv: "Kultur. Jag gillar kultur."

På PAPPER kommer här ett författarporträtt av en av vår tids stora konstnärer, Adam Westman. Under våra efterforskningar upptäckte vi en namne, även han en stor poet och bildtecknare, och skrev biografin om den andre Adam Westman. Med anspråk på mittuppslaget har Alva Hult sammanställt ett korsord med en röd tråd av dialogavsnitt från en välkänd indiefilm. fikssion tackar för och bockar oss över numrets illustrationer, krypiskt kort signerade "Astrid". Isis Mühleisen rycker åt sig en penna och förströr sig med förstörelse av en gulnande bok.

Välj själv mellan prenumeration och lösnummer.