Alla är samlade vid konferensbordet. Morgonsolen som letar sig in mellan de strukna linnegardinerna får den nytorkade glasskivan att gnistra, och en tunn strimma ånga leker i strålarna. Någon har ansträngt sig, bryggt en kanna kaffe och köpt med sig bullar från bageriet. Hanna B. Lundberg gnuggar sömnen ur ögonen och gräver fram en penna ur skjortans bröstficka. Rikard A. Hjort ler uppmuntrande mot henne, tar ett stort bett i sin första bulle och frågar om alla är redo. Klockan är inte mer än halv sju på morgonen, men hela redaktionen har tagit sig till kontoret och verkar efter veckans hårda jobb fortfarande ha alla papper i ordning. Nikolina H. Nordin och Lyra E. Lindbäck stryker sina svarta luggar ur pannan och nickar. Lundberg gäspar stort, småler ursäktande och svarar ett lågt ”ja” som ekar lite i det svala avlånga rummet. Hjort går fram till bordsändan och startar ljudet. En klar och intensiv pojkröst strömmar ut ur de diskreta högtalarna.

Min styvpappa. Han har alltid varit sträng men han är otroligt snygg för sin ålder. Vid 40 år så brukar de flesta männen bli lite fetare och fulare. Peter är inte ens i närheten av fet, men han är inte heller för vältränad. Jag har sett han ibland när han har gått ur duschen och har bara en handduk runt midjan. Riktigt smaskig må jag säga.

Lundberg harklar sig och tar till orda först. ”Vi måste börja se de vuxna som en resurs. Att skydda de där förstockade liven från allt ont, menar jag, det är inte ett steg i rätt riktning.” Hon vippar stolen bakåt och spänner ögonen i de andra. ”De vuxna är en gemensam samhällelig resurs som vi alla har ansvar för att förvalta.”

- Visa brösten, sa jag och blev förvånad när jag hörde vad jag själv sa. Hon såg förvånad ut själv, men jag såg att hon ändå funderade på saken, och bara tanken sände ilningar genom hela kroppen.

- Emma, du är min elev, jag kan inte...

- Om jag får se dem i verkligheten kanske jag slutar tänka på dem hela tiden, sa jag och försökte låta övertygande. Jag såg hur det såg ut som hon diskuterade saken med sig själv. Hon hade fått en annan glimt i ögonen, och det såg ut som att hon faktiskt blev kåt av tanken att visa upp sig för någon.

- Ja, det låter ju faktiskt rimligt, sa hon, med en helt ny ton i rösten, och knäppte upp ett par knappar i blusen.

Spår tvås sträva stämma klingar ut och Hjort pausar cd-spelaren. Han ler sitt varma leende igen, och de grönblåa ögonen gnistrar av charm. ”Varje vuxen är unik. Den utvecklas individuellt efter egen personlighet och förmåga.” Alla nickar. Lindbäck viftar åt honom att starta nästa ljud.

Pappas vänner såg bra ut, allihopa. När de inte festade eller jobbade så tränade de. Min pojkvän var snygg men han var just det, en pojke. Det här var tre fullvuxna män. De luktade man, deras röster var mörka och sträva. Antagligen kunde de knulla som män också. Jag lät greppet om handduken slappna av lite.

”Vuxna är nyfikna!”, utbrister redaktör Lindbäck och tar en stor klunk kaffe. ”För vuxna är det naturligt att undersöka och utforska. Det gäller även kroppen och känslorna.” Nordin nickar energiskt och antecknar något. Lindbäck gestikulerar yvigt och fortsätter: ”De leker doktor, målar varandra och känner efter vad som är skönt.”

När jag ändå var i trädgården så passade jag på att sola lite eftersom min balkong var så liten. Jag hoppades varje dag när jag var där att jag skulle få se grannen. Men det tog nästan två veckor tills jag skulle få se henne. Hon kom och gick över gräsmattan med tvättkorgen under armen. Hon var klädd i ett par korta tighta vita shorts och en vit bh. Hon började hänga upp tvätten och jag hejade på henne och hon hejade tillbaka.

De flesta vuxna kan lära sig att tycka om fikssion. Bara de får chansen att pröva.

* * *

fikssion introducerar med det här numret en helt ny syn på de vuxna som vi hoppas ska få genomslag i samhället och litteraturen. Vuxna ska inte behöva leva i fattigdom, delta i krig, sälja sina kroppar, ta droger eller gå hungriga. Men vägen till ett tryggare vuxenliv är inte så enkel som att de vuxnas grundläggande behov ska tillfredsställas eller att vi ska hålla dem under bättre uppsikt så att de inte kommer på avvägar i livet. De vuxnas kreativitet måste också stimuleras och tillvaratas, deras leklust och allvar ledas in på banor som uppmuntrar och bekräftar deras naturliga nyfikenhet. Här kan skönlitteraturen spela en nyckelroll och bidra till ett lyckligt och levande vuxenliv.

”Jag måste få komma förbi någon gång”, sa jag. ”Jag har aldrig varit på någon homosexuell tidningsredaktion. Dessutom vore det roligt att få träffa dig igen.”

I fikssion nummer sexton får du träffa vuxenreportrar och praoelever, poeter och tidskriftsredaktörer, precis som i verkligheten – fast för vuxna. Mognare och vanligare texter än vad ni är vana att se i fikssion, men inte ett uns tråkigare för det! Alla vuxna är välkomna in i internetpoesins förlovade land. Vi har till och med gett de vuxna en egen plats i numret: våra duktiga vuxenreportrar Leif Holmstrand och Magnus Nordin bidrar i varsin text med sina perspektiv från vuxenlivet. I en spännande artikel från en workshop i poesi för vuxna kan du läsa hur det gick till när tre av fikssions redaktionsmedlemmar guidade en brokig skara 26-99åringar att våga pröva pennan. För att ge extra inblick i hur arbetet med en riktig tidskrift kan fungera har vi också fått tillstånd att publicera dagboken från vår nyfikna och pigga praoelev, Eliot Eklöw. Allt detta och lite till: välkommen in i ett rykande färskt och seriöst nummer av den poetiska nättidskriften fikssion!

Temat är MATURE.
Självfallet har numret utrustats med en vuxenvänlig översikt.